Matte är precis som oss katter, hon kan plötsligt lägga sig och vila en stund. Då chillar jag framför husse på skrivbordet ett tag och såfort jag hör att matte vaknar igen så springer jag till henne och säger godkväll genom att krypa intill henne och gosa in mig ordentligt. Då säger hon att jag är en duktig katt. Det säger hon ofta, och jag tror inte matte ljuger. Slutsats: jag är nog helt enkelt världens duktigaste katt!
Kolla Toulouses läckra mönster när han gick i trädskuggan. Rawr, en riktig tiger!
Det gröna fästinghalsbandet är på. Det ska lukta citron vilket ska göra att fästingarna inte vill sätta sig, men det luktar inte citron och tja, matte blev nog lite lurad 
. Någon som har ett bra tips på hur man slipper dessa jordens avskum?
Här sitter jag och Toulouse ibland och spanar efter grannkatter och bytesdjur. Några gånger har jag försökt gräva mig ut, men det går inte. Eller gräva och gräva, jag krafsar lite på fönstret och tittar på matte så att hon kan få gräva åt mig. Om hon inte förstår så sätter jag mig på katträdet och spanar efter fåglar i stället. När det kommer en riktigt tjock och smaskig duva så blir jag så exalterad att jag börjar kraxa som en kråka. Då kanske den tror att jag är en fågel! Krax krax lilla duva, jag är inte farlig – tills jag äter upp dig. Jag kommer undan med mycket här hemma för att jag ser så söt och oskyldig ut – om matte bara visste vad som försiggår i mitt huvud…
Matte! Du borde putsa fönstren! Grannarna tömde sina blomlåder, och nu ser man ju inte ordentligt..
Med nya kameramobil och allt så blir det nog lite fler bilder och större aktivitet här framöver. Tyvärr har Toulouse blivit dålig igen och är inte så bildskön, med rinnande ögon och kraftig kattakne. Tre olika veterinärer och ingen har hittat vad som egentligen är fel med honom. Stackars katt 
. Och stackars blogg, han är ju vanligtvis så ståtlig!
Så Rufus kommer fortsätta mer som medförfattare av bloggen, och Toulouse mer som läsare .
Kul när folk kommentar förresten, jag läser allt även om jag ibland inte kan svara (från mobilen).
Trevlig helg!
// Matte och missarna
Sötnosar <3.
Här ligger jag och glänser i solen. Man måste ju vara snygg om det skulle k komma förbi någon söt kattficka, kraow.
Matte har fått en ny telefon och ska tydligen ”instagrama” mig hela tiden. Vad det nu betyder..
Matte och husse tvingade ner mig i väskan, trots mina protester. Om jag bara hade försökt PÅ RIKTIGT hade de såklart aldrig fått ner mig, men jag är ju trots allt en rätt snäll katt… sägs det. Vi åkte buss till veterinären och där fick jag två sprutor: ja, minsann, två! De låtsades som att jag bara skulle vaccineras men jag hörde allt ord som ”chip” trots att de försökte mörklägga det hela. Och jag kände det minsann också. De implementerade ett chip i mig. Jag vet inte vad matte och husse har emot mig, men jag misstänker att chippet är till för att REGERINGEN ska ha ha koll på vartenda steg jag tar, vilka jag träffar och vad jag och Rufus pratar om. Ja, det tror jag. För vad skulle det annars kunna finnas för förklaring? Måste varna Rufus så att han inte blir en allt rebellisk tonåring, för då kanske han blir kattnappad och aldrig får komma tillbaka igen. Jag har allt tassat runt i kvarteret och hört snacket! Katter som försvinner och aldrig kommer tillbaka igen… De. Ser. Dig.
Jag spelade oberörd så att jag kunde tjuvlyssna extra noga på vad de sa.. chip hit och chip dit..
Vilostund i min favoritkattong. Men matte bara blixtar mig så jag inte kan sova. Hon tyckte att det var rättvist eftersom vi väcker henne varje morgon – men det tycker inte jag!
Äntligen fredag! Då får man pusta ut, duka upp för fredagsmys och bara ta det lugnt. Koppla bort stressen ifrån veckan och invänta en härlig helg. Eller hihi, jag glömde nästan. Jag är katt och då är det fredag hela veckan :3
Mysstund - på en torsdag!
Nä, nu har matte fått någon slags psykos. Äta mat från äggkartong! Vad skulle det vara bra för? Ska en stackars liten innekatt verkligen behöva anstränga sig för födan o.o? Djurplågeri!
Matte studerar hemifrån, så vi har alltid sällskap nästan hela dagen. Men ibland är tvåbeningarna borta flera timmar i rad utan att säga vart de ska, vilka de träffar eller när de tänkte komma tillbaka. Ibland är de borta långt efter middagen. Förstår de inte att vi blir oroliga?! När jag tassade omkring på internet hittade jag en artfrände som känner likadant.
Matte tycker att jag behöver gå ner i vikt. Röra på mig. HA! En katt som jag?! Här ber hon mig att följa efter så att vi ska gå en tur runt huset i det vackra vädret. Tja, ni kan kanske själva se vad jag svarade.
Rör du mig, så dör du.
Människor har något de kallar ”alla hjärtans dag”, för att de anser att de en dag per år kan vara lite kärleksfulla mot varandra. Inte som vi katter: vi är kärleksfulla mot varandra varje dag i stället. Och gillar vi inte varandra så visar vi varandra det i stället för att gå runt och jama skitsnack bakom svansen. Och har ni någonsin sett en katt starta ett krig?? Nä, tänkte väl det.
Människan har mycket att lära sig av oss katter, mjau!
Matte brukar säga att vi är värda lika mycket som vilka raskatter som helst, trots att vi bara kostade 200 kr tassen. Här hittade vi en kvinna som verkligen uppvärderar oss bondkatter! Kolla priset, mjau!
Modiga Rufus - hela TVÅ TÅR utanför! (klicka på bilden för större storlek)
Jag frågade om han inte ville komma ut och lufsa lite med husse och matte i skånesnön, men Rufus sa att ”eftersom det var en dörr här från början, så finns det säkert en bra anledning till det. Titta på fåglarna kan man ju göra genom glaset ändå – utan att riskera att de äter upp en!”
Toulouse ligger helt utslagen i en låda efter en kväll hos veterinären. Stackars, stackars misse. Här är en söt bild på honom när han var en kattbebis. Ja, en gång i tiden var han faktiskt en liten tvåkiloskatt han med, även om det är svårt att tro det idag .
Vem sa att man inte kan klickerträna katter 
?
Toulouse har lärt sig att sitta fint på kommando. Men han är trots allt en katt och gör givetvis ingenting gratis. Nä, gott godis som muta – annars får det minsann va! Man ställer sig faktiskt inte inte på baktassarna som en annan fjantig tvåbening, om man inte absolut måste.
Toulouse ville visa lille Rufus att han faktiskt är högsta hönset i familjen. Så i ett ögonblick av mod – hög på livet och kattmynta – hoppade han upp på en plats han aldrig varit på förut. Rufus tittade storögt på.
Man behöver inte vara överdrivet överbeskyddande, men bland bråte, spikmattor och spjut (!) ska kanske en katt inte hålla till. Så vi tråkiga människor fick lyfta ner honom igen.
- Inga autografer tack, sa Toulouse.
- Jag ville ändå inte ha några.. svarade Rufus.
